I boken ”Mästerverk” från 1997 beskriver Vägverket HögaKustenbron som kronan på verket i ”Projekt Höga Kusten”. Då vi får många frågor om bygget av bron dedikerar vi denna sida till att beskriva detta. Brobygget kan beskrivas som en blandning av estetik, hänsyn till kulturmiljöer, och hushållning med naturresurser.
Projekt Höga Kusten
HögaKustenbron var en delmängd av Projekt Höga Kusten som pågick mellan 1993 och 1997. Projektet, lokaliserat i Västernorrland, omfattade 32 km ny Europaväg och 35 broar. Syftet var att förkorta vägsträckan mellan Härnösand och Örnsköldsvik med 44 km för tung trafik, och 8 km för privatbilister. HögaKustenbron, 1800 meter lång och pyloner som sträcker sig 180 meter över vattenytan var en av de 35 broarna, och har i efterhand blivit en symbol för projektet. Kostnad för hela projektet var 2.1 miljarder kronor, varav HögaKustenbron stod för ungefär hälften (1.1 miljarder kronor). Projektet kunde hålla budgeten tack vare att det delades upp i delentrepenader, vilket möjliggjorde god styrning och konkurrens i upphandlingarna. Byggherre var Vägverket Region Mitt och HögaKustenbron byggdes av ett nordiskt konsortium bestående av svenska Skanska, norska Alfred Andersen och danska Monberg & Thorsen. Kjessler & Mannerstråle stod för projektering med COWI som underkonsult. 1 december 1997 invigde H.M Konungen Projekt Höga Kusten – 35 broar för framtiden.
Bygget av HögaKustenbron
Hösten 1987 började planeringen för Projekt Höga Kusten. Den gamla vägsträckan, över Sandöbron, höll inte längre för EU:s bärighetsnormer gällande tung trafik. Dessutom var vägen delvis dålig och olycksdrabbad. Fyra alternativa vägsträckningar övervägdes. Till slut valdes alternativet ”Veda” då det ansågs ekonomiskt fördelaktigt, inte minst för regionens näringsliv. 1991 gav kommunikationsminister Georg Andersson klartecken om projektering för 170 miljoner kronor. 1993 tog kommunikationsminister Mats Odell vid, och en budget på 2.1 miljarder sattes för projektet som helhet.
Arkitekten bakom HögaKustenbron heter Mats Edblom, och en av förebilderna var Golden Gate i San Fransisco, Kalifornien, USA. Precis som Golden Gate är HögaKustenbron en hängbro: brobanan bärs upp av kablar. Arbetet med bron inleddes 1993 genom sprängning för att grundlägga landfästen och grundläggning av pyloner. Man schaktade sig ner till rent berg, som armerades. Detta arbete tog sig ner 37 meter ner i urberget och pågick i sex månader. Sommaren 1994 passerades vattenytan och pylonerna började resa sig uppåt. De byggdes i etapper om fyra meter. I februari 1995 var arbetet 60 meter ovanför marken. Betongen till södra sidan (Veda) kördes från Härnösand, och till norra sidan (Klockestrand) kördes den från Kramfors. Brobanan tillverkades av svenskt stål från SSAB.
1996 kunde åskådare se en spektakulär etapp av brobygget: dragning av ståltråd mellan pylonerna. En av metoderna som användes var så kallad ”aerial spinning”, eller luftspinning: en beprövad metod från mitten av 1800-talet i USA. Till exempel byggdes Brooklynbron i New York med denna metod. I det här skedet vandrade brobyggarna på ståltråden mellan pylonerna likt lindansare.
1997 lyftes resterande sektioner av brobanorna på plats från vattnet. Detta sista år av bygget omfattade även svetsning, målning, och beläggning. Vattentät gjutasfalt användes till vägbanan, med ett topplager av ABS. Nu försågs även kablarna med belysning, med arkitekt Edblom som smakråd.
Fakta Högakustenbron:
Längd: 1800m
Bredd: 17,8 m
Höjd över havet: 180m
Betong: 40 000 m³
Stål : 14 000 ton
Ståltråd: 8 500 ton
Jordschakt: 50 000 m³
Bergschakt: 20 000 m³
Segelfri höjd: 40 m
Spännvidd mellan pylonerna: 1 210 m
Ytbehandling/målning: 60 000 m²